OM OSS
Jag är en tjej, född 1983, som heter Terese Jensen.
Mina erfarenheter i hundvärlen är, trots min relativt unga ålder, ganska många! Jag har haft hundar både i familjen och bland vänner och bekanta, så länge jag kan minnas! Många olika raser, åldrar och kön. Men viktigast anser jag ändå vara det djupa intresset! Finns intresset, kan man lära sig hur mycket som helst redan tidigt i livet. Allt beror ju på hur aktiv man är i sitt lärande och hur stort intresset är!
Mitt intresse för hundar har varit en del av mitt liv och kommer nog alltid så vara.
Allt började då man som liten, knackade dörr hos grannskapet, för man ville gå ut med deras fyrbenta vänner. Intresset växte fort och jag förstod ganska direkt att hunden verkligen är människans bästa vän! Jag har störst minne av en svart liten Schnauzer som hette Boy. Det var en hund, som jag vet nu, har tillfört mig så mycket! Han var helt underbar, den lilla söta krabaten..
Min första hund var en Golden Retriever vid namn, Emma. Min pappa köpte henne tillslut, efter allt tjatande från sin jobbiga dotter ;) Jag minns så väl när vi åkte upp till Kenneln i Landvetter. Den lilla mysiga valpen kom fram till mig och jag vart direkt stört-förälskad!
Min pappa är i och med detta, en stor del av mitt hund-liv! Det var han som uppfostrade Emma till den hon blev, och all lydnad var i stort sett perfekt. Han överförde sina erfarenheter och ett ännu större intresse på mig, och jag fortsatte att träna Emma. Lydnaden var ju vältränad av honom, men vi lärde oss att göra massa andra roliga saker.. Allt från att hämta tidningen till att spela död osv. Vi umgicks med vänner och deras hundar och vi tränade massor tillsammans!
Redan i tonåren drömde jag om att en dag ha en egen hundverksamhet, så som kennel eller hunddagis eller liknande. Jag vet att när man skulle leta praktikplats i skolan, så tjatade jag och var jag bara intresserad av att få praktisera inom hund-branchen hehe..
Mitt intresse för just Rottweilern kom också i tonåren. Min vän hade då en granne som hade en rottweiler-tik. Mitt intresse växte ju mer jag träffade hunden och pratade med ägaren. Jag fick mycket information där, vilket jag självklart är tacksam för!
Min första egna Rottweiler, Quality, köpte jag 2002. Hon Skulle egentligen varit kvar hos uppfödaren, men såldes sedan till oss pga ett underbett som inte rättade till sig. Jag och min dåvarande pojkvän, var båda två, helt obrydda om det lilla diskreta underbettet. Våra planer var att ha en familjemedlem med samma lydnad som Emma hade haft, och som kunde tillföra oss all den kärlek och träning och gemenskapen som vi också tillslut fick! Däremot var det ingen dans på rosor att komma dit! Quality var inte den hund vi hade trott att vi skulle få hem. Hon var en mycket rädd och osäker flicka. Vet inte hur mycket "problem" vi hade att jobba med om man ska räkna allt. Hon kunde kissa ner sig av minsta lilla. Hon var verkligen osäker och rädd för varje litet ljud eller rörelse, inne som ute. Hon visade även rädsla genom agressivitet vid vissa tillfällen. Blev hon skrämd av att någon kom runt gaveln på ett hus eller liknande, så kunde hon göra utfall! Vi jobbade dagarna i enda, månad efter månad, med denna vackra tjej, och vi fick tillslut den hund vi önskade. Hon var verkligen min bästa vän och mitt allt. Har aldrig tidigare kännt en sån kemi, som vi fick efter all denna kontakt och träning.
Det var från början inte som vi hade tänkt oss, men det blev det med tiden, och på köpet fick vi en rad olika erfarenheter och meriter, och dessutom en kontakt som vi nog aldrig annars hade fått! Intresset växte sig dessutom bara större och starkare!
Erfarenheter och meriter växer dessutom hela tiden, och sedan dagen då jag köpte rottisen Blixtra, har jag fått en mängd nya kontakter, uppdateringar och information, som jag tidigare inte trodde var möjligt!
Blixtras uppfödare har varit en stor del av mitt liv, och jag är evigt tacksam att jag, till viss del är den jag är, tack vare dem! Deras erfarenheter, kontakter, information, support och deras öppna hjärtan att dela med sig av sin vardag i branchen, och för att inte glömma alla upplevelser de gett mig, är en väldigt stor del i mitt aktiva hund-liv!
Dessutom har min kontakt med andra vänner och hunderfarna också en stor del i att jag är den jag är! Bekanta hundförares tips och råd, andra uppfödares tips och råd, ja alla i min vänskapskrets som så öppenhjärtat delat med sig av sina erfarenheter och meriter, för att dem vet att tillsammans kan vi ge våra hundar en bättre framtid!
Jag vill också passa på att tillägna ett stort tack till Marinette på kennel Viva Voce, som gett mig en stor inblick i allt vad det här handlar om.. Hon har delat med sig av sina erfarenheter, av alla dess slag, från djupet av sitt hjärta! Du är en evig hjälte och vän för mig och jag kommer aldrig kunna tacka dig nog, för allt du tillfört mig!
Jag anser att: stora som små kennlar, i grund och botten har nog alla samma mål? En frisk och sund, välmående, glad hund? En perfekt rottweiler på hela insidan och ut i varje strå, i pälsen? Det är tillsammans vi leder rasen dit! Vi är ett kretslopp beroende av varandra och vårt samarbete kommer att göra rottweilerns framtid tryggare och bättre för varje liten ny hund som föds!
Man växer dagligen i sin roll som människa, med inriktning på det som intresserar en mest..
Mvh Terese Jensen
